Blogg

En vecka i Dushanbe var mer an nog. Jag skulle kunna tanka mig att stanna i Centralasien langre (Men da skulle jag forstas sakna Martina for mycket). Dock inte i Dushanbe. Inget fel pa staden i sig men den var lite smatrist och efter ett par dagar har man sett det som finns att se. Nu gick ju mitt arbete mycket fortare an beraknat ocksa.

En lustig skillnad mellan att resa i lander som Tadzjikistan jamfort med vastlander ar hur man kanner sig nar man ser en myndighetsperson. Har i Istanbul kanns det tryggt att se en polis, i Dushanbe blev man pa sin vakt och utgick fran att de kunde stalla till problem for en. Jag tror inte det ar helt grundat pa fordomar, aven om jag klarade mig bra. Det postsovjetiska syndromet.

Pa min officiella inbjudan till landet stod det att jag jobbade i samarbete med Relief international, vilket var anledningen till att jag kunde intervjua folk i de skolor de redan samarbetar med utan ytterligare tillstand. Sa myndigheterna visste vad jag gjorde dar. Nar jag skaffade visum pa flygplatsen skrev jag dock "turism" under faltet om varfor jag kom till landet. Detta for att det skulle ta evigheter att komma forbi tullen annars. Jag var lite orolig att de skulle upptacka assymetrin och stalla till problem for mig, men det gick bra. Byrakratin ar annars otrolig. Jag fick lamna fran mig passet i tre dagar vilket jag inte riktigt gillar. Sa lang tid tar det att genomfora den registrering som alla som stannnar i landet mer an 72 timmar maste genomfora. Da skickas passet till tre olika kontor for att fa ratt stamplar. Stamplar var det. Inget verkar viktigare an att ha ratt stamplar. Myndigheterna alskar stamplar. Naja, jag fick tillbaka passet pa mandagen och det gick bra.

Denna enorma byrakrati och krangel maste de andra pa for sin egen skull. Tadzjikistan ar ett potentiellt turistland med sina vackra berg och historiska platser vid gamla Sidenvagen. Bade naturalskare och kulturalskare skulle kunna stromma dit. Det har faktiskt redan borjat komma fler turister dit pa somrarna, men for att det ska lossna maste de oppna upp sig. Det galler aven for att fa in lite utlandska investeringar. Jag vagar inte tanka pa vilka hinder som moter den som till aventyrs vill investera i landet. De har ocksa stramat at situationen for NGOs i landet, mycket p.g.a. att de vill undvika en georgisk/ukrainsk/kirgisisk utveckling. De har ocksa sin speciella historia med inbordeskriget 1992-1997 i farskt minne. Kriget ar ett samtalsamne tadzjiker ofta undviker, det ligger som ett olakt sar hos dem. Jag skulle kunna mala vidare om detta, men jag avstar.

Det var kul att lara kanna lite vanliga tadzjiker, jag var ute en kvall med fem stycken. Ett ol som heter SimSim (tadzjikiskt ol) maste man ju bara gilla.

Mycket gott kan ocksa sagas om landet och staden. Trots byrakrati och korruption sa fungerar det mesta pa nagot satt. Hela landets statsbudget ar mindre an an av de storre Hollywoodfilmerna, men enligt de flesta gar den ekonomiska utvecklingen at ratt hall, dock valdigt sakta. Jag besokte som sagt flera skolor och det var fallfardiga lokaler, trasiga fonster etc. Jag hoppas jag kan gora nat for att hjalpa till. Mer om detta kommer publiceras pa denna blogg nar jag kommit hem och strukturerat mina anteckningar och kollat upp nagra saker.

Idag har blivit en lang dag eftersom jag rest "mot tiden", vasterut. Sa jag orkar inte gora mycket. Det blir nog tidig sanggang (men man vet aldrig). Nar jag uppdaterat mina kara lasare har om det senaste ska jag ga och ata. Sedan far man se...

Idag sov jag ut for forsta gangen sen jag kom hit. Sjalva jobbet tog bara tva dagar men jag har fatt valdigt lite somn och alla intryck och alla moten pa skolorna har gjort en trott. Nu ar jag dock mer utvilad igen och nu kan jag vara har mer som renodlad turist de sista dagarna.

Jag har bland annat besokt Museumet for nationalskatter med bla, en av varldens storsta Buddastatyer. Buddismen harskade ju har innan Islam kom.

Igar klagade jag, med all ratt, pa matkulturen har. Sedan dess har jag dock besokt tva utmarkta restauranger. Bada utlandska naturligtvis. En ecuadoriansk igar kvall och en indisk idag for lunch. Mycket bra mat.

Idag regnar det kraftigt. Typiskt. Just nar jag ska turista. Hmm.

Storre delen av befolkningen ar muslimer, men ganska sekulariuserade sadana. De flesta respekterar, enligt min tolk som svarat pa alla tankbara fragor jag haft om landet, fastamanaden Ramadan och gar till moskeen. Men i ovrigt ar de mycket russifierade. Manga dricker alkohol t.ex. Intressant att se att ett muslimskt land kan lata religionen vara en privatsak. Vissa skulle da i och for sig havda att de inte ar muslimer pa riktigt eftersom de havdar att Islam inte skiljer mellan religionen och den vardsliga makten. Sa har det sakert tradionellt varit men allt kan forandras. Kungarna i Europa var lange Kungar av Guds nade och ansags fatt sin makt av gud. Kunde det forandras i Europa kan det sakert forandras i den muslimska varlden. Kanske jamforelsen haltar, jag vet inte...

Mitt arbete har ar som sagt slut nu. Forutom att sammanstalla allt, vilket i och for sig lar ta nagra timmar om jag skriver in det pa datorn redan nar jag ar har.

I kvall ska jag ga och ata pa en Ecuadoriansk(!) restaurang. Lite otippat o finna en san har kanske. Lange leve globaliseringen!! For den centralasiatiska matkulturen ar inge vidare. Nagon sa dock att det bara galler restauranger eftersom de inte har traditionen att ata ute. Maten folk lagar hemma ska vara helt annorlunda. Det stammer kanske men det hjalper inte mig.

I morgon aker jag eventuellt till Hissar, som ar en gamal ruin utanfor Dushanbe som fordes upp pa 1800-talet av rebeller som slogs mot ryssarna. Den forstordes av Roda armeen pa 20-talet men resterna ska vara sevarda enligt Lonely planet (min Bibel).

Hittils har jag inte gjort mycket pa kvallarna eftersom jag gatt upp ackligt tidigt. I morgon kvall ska jag dock mota en tadzjikisk doktorand som pluggar i Linkoping men som ar i Dushanbe for tillfallet. Jag tror foresten han fatt nat jobb har nu. Hur som helst har vi haft lite mailkontakt och det kan bli trevligt att fa se staden med en infodd. Jag har i och for sig haft min trevliga tolk med mig en hel del men da har det ju gallt jobb.

Ett fortydligande fran igar: Jag menar inte bara att folk struntar i sakerhetsbaltet nar de aker bil. Det finns inga installerade overhuvudtaget, varken fram eller bak. Jag undrar om det var sa i hela fore detta Sovjetunionen.

Idag avslutade jag mina utfragningar i skolorna med skola nr 8 (skolorna har namn ocksa men numren anvands mer i officiella sammanhang). Det var nastan mest givande av dem alla. Problemet ar att deras forvantningar vacks pa att fa allt mojligt. Anda gjorde jag klart for dem flera ganger att JAG inte kan lova dem nagra datorer, textbocker, interior eller annat. Men jag skall sammanstalla alla behov i en rapport och forsoka hitta organisationer som kan tankas vilja donera nagot. Nu finns det svart pa vitt vad som behovs, var det behovs och varfor det behovs. Samtliga dessa skolor har dessutom samarbete med antingen Relief international eller Amerikanska ambassaden, vilket gor sjalva distributiuonen lattare och sakrare.

Just nu har jag en salig blandning av anteckningar pa svenska och engelska Jag skall nu renskriva och sammanstalla detta.

* Jag har akt mycket taxi idag. Det kostar inga pengar att tala om, men i jamforelse med alla annat har ar det ratt dyrt. Bransle ar tydligen inte sa billigt har. Jag har aven sett massa av stan tack vare mina taxiresor, men aven pga att jag promenerat valdigt mycket. De har en jattelang huvudgata dar allt finns, fast pa olika stallen.

* Stockholm ska infora enhetstaxa inom kollektivtrafiken. Det har de redan har. Ungefar 60 ore. Kan inte Stockholm ta efter priset ocksa. (Det finns inget fragetecken pa det har tangentbordet) Sa det har blivit en del bussakande ocksa.

* Att det inte finns sakerhetsbalten i baksatet pa taxibilarna ma vara hant, men att det inte heller finns i framsaterna ar lite mer uppseendevackande. Min tolk pastar att konceptet sakerhetsbalte knappt finns har. Med tanke pa att taxichaffisarna inte kor enligt trafiksakerhetsverkets (det svenska) rekomendationer undrar jag hur dodsfallstatistiken i trafiken ser ut. A andra sidan har ingen rad med bil har utan aker buss, vilket osokt for mig in pa...

* ... att tavlingen om hur manga manniskor som kan stuvas in i en buss har fatt ett slutgiltigt svar: Hur manga som helst. Nar man tror att det ar HELT knokfullt sa kommer latt 20 ytterligare in. Folk (bokstavligt talat) hanger ut fran dorrarna nar bussen startar... helt sanslost.

* En stor stark pa min lokala pub kostar cirka tre kronor. Det ar lagom tycker jag.

*Jag bor en bra bit utanfor stadscentrum men huvudgatan gar anda dit. Jag tror tom den forvandlas till landsvag sen. Jag bor i ett kvarter med groppiga lergator och mycket slitna hus. Kontrasten mot de ohyggligt vackra snotackta bergen i bakgrunden ar pataglig. Det vimmlar dock av folk i omradet och gatulivet med forsaljningsstand etc pagar fran tidig morgon. Lagenheten ar ok, men foretaget verkar skumt. Det ar nastan alltid obemannat i receptionen. Vi var tva som bodde dar, nu har engelsmannen akt hem sa om ingen ny anlant idag sa ar jag sjalv dar. I gar blev det ingen frukost for deras telefon hade gatt sonder sa de kunde inte bestalla hem grejerna(!)... Anda vet jag att de har tillgang till mobil. jaja, detta ar Tadzjikistan sa man far ta sant.

Idag startade jag mina utfragningar i skolorna har i Dushanbe. Tydligen ar myndigheterna lite kinkiga nar det galler sadant har sa man maste fa nan slags tillstand fran utbildningsdepartementet for att fa gora undersokningar i skolorna. Det kan ta tid. Sa jag begransar mig sannoilikt till fyra skolor som organisatione jag samarbetar med (Relief International)redan har tillstand for. Dessutom gar det tydligen bra att jobba med andra personer knytna till denna organisation. Sa jag har aven intervjuat en ledare for en NGO som har massa projekt for sig i skolorna. Tre skolor och en NGO pa en dag, det tycker jag ar bra jobbat. Men sa var jag ocksa uppe klockan sex i morse... I morgon ska jag intervjua repreentantrer for den fjarde skolan, en skola for dova och horselskadade barn.

Systern till en som jobbar pa Relief International har fungerat som tolk och vi har kuskat runt pa taxi hela dan mellan stallerna. Trots att intervjuerna blir begransade i antal tror jag det kan ge en del. Pa en skola fick jag dessutom prata med nagra larare. En hel del nytigt kom ut, som kommer sammanstallas i en rapport som forhoppningsvis nagon bistandsorganisation ar intresserad av. Da ar det ju faktiskt en fordel att samtliga skolor redan har en organisation pa plats har i Dushanbe som de saarbetar med.

Jag ska inte trotta ut mina arade lasare (eller mig sjalv, jag behover tanka pa nat annat nu) med flera detaljer om detta just nu. Jag lar dock aterkomma i amnet.

Hej, vanner

Nu har jag varit lite over ett halvt dygn i Dushanbe. Resan hit med Tajikistan airlines var helt ok. Inte det modernaste planet, lindrigt uttyckt. Men det finns ingen anledning att klaga. Maten var faktiskt riktigt god for att vara flygplansmat. Efter att ha tagit mig genom tullen och fatt visum etc, utan att behova muta nagon, blev jag hamtad av nan fran Great game travel som jag bor hos. Det ar inget riktigt hotel utan mer en lagenhet fast utan kok. Jag har eget rum men i lagenheten bor ocksa en engelsman som dock bara stannar i tva dagar. Jag bor en bit fran stadskarnan och har promenerat en del redan. Lonely planet har varit till stor hjalp. Hittils har jag inte sa mycket intryck att formedla, mer an att folk verkar trevliga och nyfikna. Jag ser nog inte ut som en tajik...

Om nan timme ska jag ta mig till kontoret dar organisationen huserar som ska sammankoppla mig med skolorna sa jag kan goa min undersokning. Visserligen har jag just kommit hit sa det ar latt att lura sig att jag har gott om tid men efter idag ar det faktiskt bara tre vardagar. Jag aker tillbaka till Konstantinopel (Istanbul)pa tisdag nasta vecka.

Mer information och intryck kommer har, och snalla lamna kommentarer sa jag vet att nan laser detta, annars ar det ingen ide jag skriver har. Nar man klickar pa komentarer sa tror en del att man maste fylla i losenord och grejer men sa ar det inte. Klicka i Other istallet for blogger sa gar det bra att skriva under vilket namn eller signatur som helst utan losenord.

For ovrigt ser det rent bedrovligt ut att skriva svenska utan de tre bokstaverna med prickar och ringar sa jag tror jag atergar till engelska i nasta inlagg.

Ma gott.

Nu sitter jag pa mitt vandrarhem i Konstantinopel. Jag bor sjukt centralt med Sofia katedralen (som var kyrka fran 400 talet till 1400 talet och sedan Moske i 500 ar for att nu vara museum) precis runt hornet. Aven andra historiska platser ar mindre an fem minuter harifran. Men de ska jag utforska pa hemvagen da jag har tre dagar har.

I morgon aker jag till Dushanbe och jag har borjat forbereda min udersokning sa smatt. Jag har kontakt med organisationen Schools online som skall sammankoppla mig med engelsksprakiga personer pa skolorna som kan svara pa mina fragar.

Jag kommer till Dushanbe sent i morgon kvall lokal tid (Tadzjikistan ligger fyra timmar fore Sverige) sa det blir nog inga uppdateringar har da. Pa onsdag kvall skall jag dock rapportera om hur den forsta dagen har forflutit.

Då har det äntligen blivit dags att åka till Tajikistan - och för mig att uppdatera min blogg. Kors i taket, som en servitris på Stallis skulle sagt.

Efter ett antal avbokade biljetter och inställda resor åker jag till Konstantinopel (Vissa vill kalla staden Istanbul) på måndag. Dagen därpå flyger jag med Tajikian Airlines till Dushanbe. Det ska bli spännande och det kommer nog kännas lite pirrigt framåt söndag kväll. Sammanlagt är jag borta tio dagar med tre nätter i Konstantnopel på hemvägen

Tyvärr fick jag idag besked om att jag inte får några datorer att ta med mig. Trist, men den personen som lovat mig dem har slutat dar och jag gav dem ratt kort varsel nu

Det jag istället ska göra är att jag ska intervjua personal på skolor i Dushanbe (som för övrigt betyder Måndag på persiska. Om jag fick döpa en huvudstad skulle jag hellre döpa den till fredag eller nåt). Frågorna jag ska ställa handlar om donationsbehoven.

Som det uppmärksamme och smarta läsaren noterar skriver jag på svenska nu och inte på engelska som var det tidigare förhärskande språket på denna blogg. Vi får se om det blir bestående. Även om jag haft besök på bloggen av utländska vänner så är sannolikt dess internationella genomslag begränsat... Den ännu mer uppmärksamme läsaren finner också ett stilskifte från ett mycket seriös språkbruk till ett mer lättsamt.... men det e ju fredagkväll nu så vad kan man begära?

Hur som helst så hoppas jag uppdatera bloggen varje dag i Tajikistan. Med vissa resarvationer. Titta gärna in igen.