Blogg

Har just läst ut Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury. Själva handlingen och intrigen är mycket bra men jag tycker inte den höll samma klass som Da vinci koden. Jag gillar skarpt den typen av böcker annars, det är nåt speciellt med konspirationsteorier. Jag tror i allmänhet inte på dem i verkliga livet men att läsa om dem är ruskigt spännande.

Handlar det då dessutom om mångtusenåriga hemligheter, världspolitik och religion i en salig blandning, då är jag såld. Det finns nån mer bok på samma tema, nån som påstår sig vara förlagare till Da vincikoden. Så fort jag kommer på vad den heter ska jag införskaffa den.

För övrigt gillar jag grundteorin i Den siste tempelriddaren, den känns inte orimlig faktiskt. Synd att författaren far ut lite för mycket i orealistiskheter i själva berättandet...

Med risk för att denna blogg håller på att bli alltför gnällig så skriver jag följande inlägg om mina erfarenheter av svensk primärvård. Jag har sedan ett antal år problem med vänster knä. Det e helt ok till vardags, jag kan gå, springa, cykla, springa i trappor etc utan problem men när jag rör vissa rörelser måste jag vara mycket försiktig för att inte en sena ska hopa ur led. Tex om jag sitter på huk och ska resa mig eller böja underbenet bakåt. Hösten 2006 gick jag slutligen till en läkare. Sedan dess har följande hänt:

Oktober 2006. Tommie går till en allmänläkare för att kolla upp knät. Hon remitterar mig till en specialist på läkarhuset Odenplan.

Februari 2007: Jag får komma till specialisten som undersöker knät och skickar mig till magnetröntgen

April 2007: Jag genomför magnetröntgen

Maj 2007: Specialisten tittar på röntgenbilderna och tycker att jag ska operera om jag vill. Han skickar mig till en annan specialist på Sophiahemmet som ska titta på knät innan operation.

November 2007: Jag har fortfarande inte fått tid på Sophiahemmet och ringer för att kolla vad som händer. Får besked att de inte tar emot några nya patienter under 2007 pga platsbrist och att de hör av sig efter nyår.

Janauri 2008: Jag får komma till den nya specialisten som vill ha nya röntgenbilder. Denna gång en annan sorts röntgen. Han beställer samtidigt bilderna från förra röntgen och lovar höra av sig när han tittat på dem

Tre veckor senare, slutet av januari: Jag gör en ny rötgen. Bilderna ska skickas direkt till specialisten.

15e februari 2008: Jag har inte hört nånting och funderar på om jag ska ringa eller strunta i altihop och börja om från början om några år. :-)

Jag har hört om många som har liknande erfarenheter av primärvården, dremot tror jag akutvården är mycket bra i Sverige och vården man får vid inläggning på sjukhus. Vårdsystemet är tudelat.

Usch vad jag gnäller. Bodde jag för länge i Örebro? Jag uppskattar att vården är nästan gratis. I många länder med bättre fungerande primärvård (för de som kan betala) kanske det e svindyrt. Men ÄNDÅ! :-)

Uppdatering 20/2: Idag ringde doktorn! Han sa att det inte var en tumör (!) i knät. Nähä, det var ju bra. Den tanken har jag inte ens tänkt... han tyckte dock att att jag skulle operera men att det inte var nån brådska. Ungefär samma besked som läkaren på Odenplan sa för ett år sedan alltså. Han sa dock att de på Sophiahemmet inte är bäst på denna sorts operationer så han ska skicka mig på remiss till en annan läkare som ska undersöka och sen operera. :-) Remissen kommer skickas ut inom några veckor, och sen e det lite väntetid. Ganska underhållande.... :-)

To be continoued...

Vem ska man hålla på i det amerikanska presidentvalet? Tja, för de flesta svenskar verkar det vara självklart att det står mellan Obama och Clinton och det är för all del inte så konstigt. Hade jag varit amerikan hade jag med stor sannolikhet röstat på den som nu blir nominerad för Demokraterna. När det gäller välfärd, allmän sjukförsäkring, aborter, tolerans mot olika livsstilar etc står Demokraterna mycket närmare den politik de flesta av oss i Europa skulle föredra.

Men... nu är jag inte amerikan och för världen i stort är det inte alls säkert att Obama / Clinton in the White house vore bäst. Båda har snackat om att begränsa frihandeln vilket vore katastofalt för världsekonomin, inte minst för ett så extremt exportberoende land som Sverige. Tio procent av vår export går till USA. John McCain å sin sida har lovat "frihandel som ni aldrig sett förut". Det låter lovande både för oss och för tredje världen.

Och så då Irak... vad man än tyckte om kriget / ockupatioen /befrielsen (stryk det som ej önskas) från början så måste man väl inse att skulle USA sticka därifrån nu så skulle det bli kaos. Obama har ju snackat om att de ska vara ute inom 18 månader eller nåt sånt. Helt vansinne. Har man inlett nåt får man avsluta det. Våldet har dessutom minskat sen Bush skickade truppförstärkningar i somras.

McCain har snackat om att USA ska vara kvar i "100 år om så krävs" och det ska vi väl inte hoppas att det gör. Men Irak är inte ockuperat längre. De har en demokratiskt vald regering som vill att USA stannar för de klarar inte ordningen själva. Jävla stil att sticka då. USA har fortfarande kvar trupper i Tyskland sen andra världskriget, ingen säger väl att Tyskland är ockuperat. Eller Kuwait för den delen. Länder kan ha trupper på varandras territorium utan att ockupera varandra. Jag blir så trött...

Obama är mycket image. Han är TV, fina tal och retorik. Men vad vill karln? Förändring, visst men till vad? "Yes we can" säger han men "can what?" Prata kan han i alla fall, kanske det han menar. Då känns Clinton seriösare på den sidan.

Mc Cain är dessutom mycket långt till mitten för att vara republikan, utom i vissa frågor, tex frihandelsfrågor och USAs internationella roll där han påminner om Bush. Men det är som sagt ingen nackdel i denne bloggförfattares ögon. Han skiljer sig däremot tack och lov från Bush i det att han är kompromisslös motståndare till tortyr i alla former. Har man själv suttit i nordvietnamesiskt fångläger och blivit torterad så blir man väl motståndare kan jag tänka mig.

Nja, för världen är det nog bäst om McCain intar Vita huset men vad som är bäst för vanliga amerikaner vette faan.

Sen gillar jag inte att alla svenskar tycker det är självklart att demokraterna "är bäst". Det är nästan en ryggmärgsreflex. Svenk media, skriver oerhört mycket mer om de demokratiska kandidaterna, förmodligen för att det är det deras läsare vill läsa om.

Ni kan i alla fall vara säkra på en sak. Om Demokraterna förlorar kommer de ha sin ursäkt klar. De förlorade för att de hade en svart eller kvinnlig kandidat och amerikanerna var "inte redo" för det.

Att amerikanerna kan välja bort demokraternas poltik kommer vara uteslutet. Det kommer de flesta svenskar säga också. Det vore oerhört kul om McCains vicepresidentkandidat blev Condolezza Rice. Svart och kvinna i ett. Vad ska demokraterna skylla på då? :-)

Har nån orkat läsa ända hit?