Blogg

Nu är det snart dags på allvar. Transibiriska järnvägen. Ska bli sjukt kul. Jag, Maria och Marina åker iväg den 14e april. Tåg från Moskva den 15e. Därefter Stopp fyra dagar i Mongoliet innan den kinesisika huvudstaden intas den 25e april.

Som lök på den lax som redan ligger på grädden på moset ska jag sedan till Nordkorea. Det är inte världens genom tiderna vanligaste turistmål (jag älskar underdrifter och ironier) men jag gillar att besöka sådana ställen. Kunde inte avstå från att boka en resa när jag väl skulle nästgårds, till Peking. Om någon undrar vad jag kommer göra där så finns programmet här:
http://www.koreakonsult.net/program_may%202008.html

Man måste hela tiden ha med sig guider (övervakare?) och mobiltelefoner är inte tillåtna att ta med sig in i landet.

Hela resan från börja till slut ska bli otroligt kul, och nu har jag börjat planera på allvar. Är borta mellan den 14 april och 9e maj.

41 42 43 44 and counting.... club 100 snart?

De röda klagar över att media i Sverige är borgerligt styrt. De blå säger samma sak fast tvärtom. Så, vem har då rätt? Hur kan dessa till synes motsägelsefulla utsagor förenas. Oroa er icke, er bloggare i natten har analysen och svaren.

För det första tror jag inte ägarstrukturen och de officiella politiska färgerna på tidningarna spelar någon större roll. Jag tror inte Bonnier utövar vare sig direkta eller indirekta påtryckningar på sina chefredaktörer. Det borde framkommit i så fall. Att ägarmajoriteten är borgerlig har vi därmed definierat som irrelevant. Hur är det då med innehållet?

Till viss del kan det vara så att media är ganska balanserad och därmed framstår som vänster för de långt till höger och tvärtom men det ger bara en bit av sanningen.

Ekonomijournalistiken är sannolikt ’höger’ i betydelsen marknadsvänlig, det är nog svårt att hitta argument mot frihandel och gobalisering i DN ekonomi och SVD näringsliv. Den ekonomijournalist som inte tror på marknadens evangelium finns i alla fall inte i de större tidningarna. Kulturjournalistiken är i gengäld tämligen vänsterinriktad. Så långt inget kontroversiellt.

Det går heller inte att komma från att journalistkårens partisympatier är förskjutna åt det röda hållet jämfört med befolkningsgenomsnittet. Det finns det många undersökningar om. Däremot vet jag inte hur mycket det påverkar. Jag kan skönja en tendens att man rapporterar mer om problem orsakade av politiska krafter man ogillar.

Jag funderar också på hur lågt en presidents popularitetssiffror kan sjunka innan de blir noll. Svenska tidningar älskar rubriken ”Stödet för Bush sjunker”. Det kan naturligtvis inte alltid sjunka, men man läser sällan rubriker om när det går upp. Inte heller läser man att den demokratiskt kotrollerade kongressen har sämre popularitetssiffror än Bush.

Men jag tror som sagt media i Sverige lutar åt båda hållen men i olika frågor. Ska man ha en riktigt allsidig media som belyser allt från alla håll så krävs ett betydligt större land än Sverige. Tyvärr. EU lär heller aldrig få en gemensam dagspress så länge vi talar olika språk, vilket vi lär göra de närmaste tusen åren åtminstone.

Så det var väl inget nytt eller kontroversiellt jag kom fram till i alla fall. Sånt vet man aldrig innan man börjar skriva...

Förfesten en justering av min tidigare slutsats att ägandet inte spelar någon roll. Borgerliga ägare tillsätter ju borgerliga ledarredaktioner. Det man kan fundera över är hur stor påverkan på politiken ledarsidorna har. Jag tror inte så jättemånga läser dem, men de som gör det är nog beslutsfattare och andra mediapersonligheter vilket gör att de kan påverka debatten och politiken. Således skulle ägandet spela en indirekt roll i alla fall

...Slutsats: Läs Stockholm News istället. Garanterat opolitisk, ingen ledarsida och kan läsas och förstås av åtminstone ett par miljarder människor. :-) eller hur många förstår engelska i världen?

Jag tycker att den blå regeringen gör en del bra och en del dåligt, som alla andra regeringar men en sak förbryllar mig. De har beslutat att för att få a-kassa måste man stå till arbetsmarknadens förfogande i hela landet från dag 1. Är inte det lite vääääl? Om man har familj där frun / mannen har jobb på en ort och barnen går i skolan, ska man då tvingas flytta redan efter dag 1? Ok, att nån gräns finns men hallå.... Hur går det ihop med Kristdemokratisk familjepolitik förresten, att splittra barnfamiljer på det sättet? Nä, skärpning.